Lowkey släpps 11/1 – 2021

Lowkey släpps 11/1 – 2021

Hysteriskt rolig, språkligt glädjepiller, djupt sorglig, en exakt känsla för uttryck och stämning – det är några av lovorden som haglade över Melody Farshins debutroman Mizeria. Nu kommer den fristående tvåan.

I Lowkey får vi följa tvillingarna Ali och Aicha, var och en med sin mizeria, i den alltför sällan representerade vardagen i miljonprogrammen. Vi får möta familjen och vännerna och kliva rakt in i förväntningar, dagligt grubbel och de djupaste tankarna som uppstår när ingen annan hör.

Hur förändrar man bilden av sig själv när alla på förhand tycks ha bestämt sig för vem – och vad – man är? Melody Farshin väjer inte för svåra frågor när hon med exakt gehör skildrar en grupp unga som alltför sällan får känna igen sig i den svenska skönlitteraturen.

Melodys: Mizeria – PREMIÄR 7 mars 2020 Kulturhuset Stadsteatern Husby

Melodys: Mizeria – PREMIÄR 7 mars 2020 Kulturhuset Stadsteatern Husby

Melody Farshin är stand up-komiker och utkom 2018 med debutboken Mizeria. Med ett inifrånperspektiv skildrar hon en sällan representerad vardag i ett miljonprogramsområde någonstans i Sverige. Nu sätts Mizeria för första gången upp på scen, i egen dramatisering, specialskriven för Kulturhuset Stadsteatern. För regin står debuterande regissören Astrid Kakuli.

Tvillingarna Aicha och Ali är födda på samma dag, i samma familj och bär båda sin postkod som en flagga. Ända tills de blev tonåringar var de en sammansatt tornado av kaos, ett team som höll varandra om ryggen. Nu är Aichas dörr alltid stängd. Alis också. På varsitt håll kämpar de med att hitta sin väg mellan pipashögar, tvättider, telefonförsäljarjobb, skola, Guccibecknarväskor, snapstories, kärlek, vänner – och sorg. De senaste åren har det blivit fler begravningar än studentmottagningar i området där de bor. Och till slut drabbas de båda på mycket nära håll.

Köp dina biljetter här: 

Melody:
– Mizeria är en ganska kort bok. Vissa har läst ut den på några timmar. Korta kapitel med ett flytande språk för oss från orten.
Mycket utelämnas i detaljbeskrivning av karaktärerna. Saker som annars brukar vara de första sakerna som nämns, egenskaper som får oss att kategorisera. Så som etnicitet, utseende, ålder m.m.
Allt det var aktiva beslut som jag marinerade länge. Hur skriver man litteratur för en generation som valt bort böcker för sociala medier? Hur skriver man för en målgrupp som knappt ens är representerad i dagens populärkultur, och när vi väl är det, på vems villkor?

Man säger att ungdomar inte läser, men det är snarare litteraturen som inte är läsbar för den struktur våra huvuden är vana vid idag. Det bryter ned självförtroendet på våra unga när man tror att alla har så lätt för att läsa, utom jag. Läsförmåga är något du håller aktivt, det är inget medfött, och det kan tappas lika lätt om man slutar läsa.

Mitt mål med Mizeria var att tillgängliggöra litteraturen och utöka identifiering för miljonprogrammen. Mitt hjärta smälter för varje gång någon berättat att dom såg sig själva i karaktärerna eller att det är den första bok dom kunnat läsa ut. Det är en start för läsförmågan, nyfikenheten på böcker väcks och man söker sig till fler berättelser. Det fina med böcker är att läsaren är med och skapar filmen i huvudet, via sin fantasi och egna referensramar.

Teater lämnar också utrymmet för åskådaren att vara med och skapa. Karaktärer gestaltas via skådespelare, men det är fortfarande mottagaren av berättelsen som är med och formar uppfattningen. Den senaste tiden har jag dissekerat min bebis till manusform för att se Mizeria i form av en pjäs, det har inte varit lätt.
Premiären blir till min stora ära i det nyöppnade Kulturhuset Stadsteatern i Husby. Det kunde inte stå mig närmare hjärtat då min egen resa började i Vår Teater i Husby ❤️

I rollerna ser vi Maria Nohra och Ahmed Berhan. Musik Marko Saez och regi Astrid Kakuli

Hoppas vi ses bland stolarna. Bless✌️

/Melody Farshin